torsdag 29 mars 2012

Home sweet home - men koma. mega.

Hello, vi är hemma och vi lever. Men inte så mycket mer känns det som. Semestern var super duper härlig, mega bäst, och jag lovar att bjuda på lite bilder snart, jag skall bara tömma kameran på bilder först.

Sista dagen kändes det faktiskt ganska skönt att vi skulle åka hem, borta bra med hemma bäst liksom. Vi packade (som alltid) sent och kom sent i säng, sen vaknade Henry och hade feber... perfekt uppladdning inför hemresan. Efter en sömnlös natt checkade vi ut och satte oss för att äta frukost i väntan på transferbussen. Henry var lite hängig och ville sitta i mitt knä och mysa. Sen säger han att han har ont i magen och sen händer det som man inte är så jätte sugen på 20 minuter innan bussen till flygplatsen skall gå och bagaget är iväglämnat.. Han kräks rakt över mig och ner i min urringning. Så mellan bröna i bhn ligger en härlig gegga och det som inte var lika tjockt rann fint vidare ner längs magen. Jippijey. Och Patrik han var på toa med Alice så jag satt fint där i vårt lilla kräkkaos och inväntade honom. Men sen blev det fart. Ut till väskorna, hämta en ny klänning, springa ner till gymmet och ta århundradets snabbaste dusch med århundradets äckligaste tvål. Hann tänka om både 2 och 3 ggr innan jag använde den. Det var en tunn, använd, "hårdtvål" som någon lämnat kvar i duschrummet.. det var den enda tvål som fanns.. Fy fan. Men alternativet att duscha utan tvål och gå och lukta spya de närmsta dygnet kändes som ett ännu äckligare alternativ. Fräscht va? pest eller kolera..

Men vi kom till flygplatsen och genomled den sjukt ineffektiva flygplats som Phuket är. Köer längre än du någonsin skådat, uppgivna vuxna och missnöjda barn. Perfect combo alltså. Och när vi väl kommit igenom alla instanser så var det dags att gå ombord på planet. Henry var hängig och sa att han ville kräkas titt som tett och ville bara bli buren av mamma, Så jag bar väl honom i några timmar. Och jag var aningen nervös att vi inte skulle komma på planet hem. Kräks inte på mig nu när vi bordar snälla rara Henry, kräks inte, låt oss bara komma ombord på det jäkla planet.. and we did! Thank yooooou! Resan hem var lååååååång. Vi var vakna mer eller mindre de 12 timmarna men på något sätt så gick det ändå bra och vi kom hem. Home sweet home!

Men tyvärr fick vi med oss någon magbakterie hem så vi har fått hålla barnen hemma hela veckan. Superbra upplägg att vara hemma efter 2 veckors semester. Ja och sen bestämdes det att vi så ska börja bygga altan till helgen så det har varit fokus på att hitta hantverkare som kan assistera byggmästaren från öjn! Och nu är det klart. Nu ska vi bara bestämma hur den skall se ut också.

Nu vankas spagetti och köttfärsås, skall bara se om vi blir 4 eller 8 till middagen först.

Over and out och en stor kraaaaaam
Lina

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar