En härlig helg slutade på sämsta tänkbara sätt. Min morfar fick en stroke på mammas födelsedag. Så nu är han förlamad & okontaktbar.
Han var ju så glad & pigg när vi var där för bara några veckor sedan och sen händer det här..
Jag förbereder mig på att det är slut nu. Att det bara är en tidsfråga.
Antar att man efter 95 år är ganska nöjd & "färdig".
Det är nog mest jag som inte vill släppa taget. Lilla morfar ♥
Kram
Lina
Men vännen.. :(
SvaraRaderaVad obeskrivligt sorgligt, förstår att du är ledsen!!
Men vad skönt och härligt att ni var där för bara några veckor sedan, att han fick träffa barnen och er och att ni fick umgås med honom och alla tanterna. Till och med ha allsång! Det tyckte han nog om. :)
Och tänk, 95 år! Det är ett långt och rikt liv. Och just nu kanske han mest längtar efter att få komma vidare och återförenas med din mormor som alldeles säkert väntar på honom.
Jag skriver samma som jag gjorde när din mormor gick bort (även om din morfar fortfarande är vid liv): Du har varit ett engagerat barnbarn som slösat med kärlek och hört av dig ofta. Skickat kort och hälsningar och rest upp flera gånger om året. Bättre kunde de inte önska sig!!
STOR KRAM till dig och familjen och en extra till din mamma som fick uppleva detta på sin födelsedag och allt. Tänker på er! <3