Allsång på hemmet.

Vi var och hälsade på min morfar som bor på ett ålderdomshem i Orsa.

Han är verkligen jättegammal nu och har väl någon form av ålderdoms Altzeimers.
Eller som han själv säger; batteriet är slut...

Han verkade inte riktigt känna igen mig men när han såg Henry- vilken lycka!

Han sken upp som en sol och blev så himla pigg & glad.
Det var underbart härligt att se och värmde mitt hjärta oerhört.

Lilla morfar bor bara ihop med en massa gamla tanter.
Jag vet inte om det är kul eller jobbigt, helt ärligt..

När tanterna fick syn på Henry så började två av dom jaga efter honom med sina rullatorer

- Åh va fin han är

- Vad heter en sån liten fin pojke då?

- Åh så duuuuuktig han är

- Han är så fin

- Får man köpa han?

(Den sista frågan svarade jag bestämt Nej på)

Henry höll iaf god min & svarade så gott han kunde på tanternas upprepningar. Han berättade även att han ätit makaroner & korv för dom. Och att han hade sett en häst idag. Mycket stolt.

.

Sen blev vi bjudna på fika med alla andra på hemmet.

Henry satt i mitten och showen var ett faktum. Det blev Allsång.

Det var Ester som drog igång det men sen tog Henry över
och det var nog lika bra för Ester gled väldigt ofta över på denna lilla truddelutt:

"När jag var liten då var jag elak det vet jag
när dom sa jag skulle kissa då sket jag"

jag höll på att bryta ihop av skratt!
Det var onekligen ett skönt gäng som bodde där på Orsagården.


mys.

Kvällen rundades av hemma på digerberget med två burkar surströmming & lite snaps.
Mums! Tror Patrik slog rekord och mumsade i sig 8 strömmingar.

Min mammas morbror Per kom också på middagen, Henry döpte snabbt om honom till Peris och kallade honom sedan för det hela kvällen. Förstår inte vad han får allt ifrån det där lilla fröt - man han gör iallafall att vi aldrig har en tråkig stund.

Kvällen överraskning var när Alice klämde i och nästan kunde hela texten till "Helan går.. "

hm.. 3 år gammal. Det är nästan lite oroväckande tycker jag.

vilka föräldrar..

kram /L.