söndag 12 juni 2011

helg helg helg & lite minnen på gott & ont.



Härliga helg & underbara väder!


Vilken ljuvlig tid det är just nu, det är något visst med dessa skolavslutningstider - även om jag inte har det minsta med någon skolavslutning att göra. Jag kommer på mig själv att gå & nynna på "den blomstertid nu kommer.." när jag är ute & går. Och det är ju en fantastisk visa, så mitt i prick. Längtar efter att få följa med barnen på skolavslutning och höra dom sjunga den. Den är så vacker & förknippad med så mycket tradition!


Något annat som också slår mig varje år när Stockholm fylls av skrålande äckliga vidriga ölsprutande studentflak är en riktig mardrömsdag som jag hade för 3 år sedan...


Alice var alldeles nyfödd & vi hade nyligen kommit hem från BB & jag ville ta en promenad in till stan (då bodde vi i Vasastan) med henne & Patrik. Jag tyckte det skulle bli mysigt, en liten utflykt med familjen, vi kanske kunde ta en fika på något mysigt ställe & köpa lite söta flickkläder till henne (nu när vi visste vem det var som bodde inne i magen). Så vi gav oss iväg på vår promenad in till stan i det ljuvliga vädret, lyckligt ovetandes av vad som väntade oss inne vid Stureplan...


Det var det värsta jag varit med om!!! Det var varmt, jag var nyförlöst, Alice var väl ca 1 vecka gammal, studentflaken spelade sjukt hög musik, sprutade öl och kastade ut ölburkar från flaken. Jag fick som vanligtvis ser mig själv som en ganska samlad person som fick nästan panik. Va f*n håller jag på med?? Min lilla bebis ♥ Hela situationen var så hotfull mot vår lilla bebis.


Sen vet jag inte vad ni tycker men jag tyckte att allt som var helt okej ljudmässigt & avgasmässigt inne i stan innan jag fick barn ställdes genast på sin spets när jag klev ut i storstadsdjungeln med min barnvagn.


-Hur kör folk?

- Gud så mycket avgaser!!

- Vilken ljudnivå!

-Måste dom tuta?

- Helt ärligt, Polisbil med Sirener - har någon slagit ihjäl någoneller?!


Vår mysiga lilla familjeutflykt vändes till något hemskt, på riktigt. Vi mådde så dålig... ont i magen & hjärta och en sån ångest för vad vi utsatte vår lilla bebis för.


Vi försökte ta oss hem så fort om möjligt men i dessa dagar var alla bussar knökfulla & det blev till att gå hem. I vanliga fall så tog det 20 minuter att gå hem då, men inte när man var nyförlöst.. och Patrik stegade på i någon super PW i ren panik för att komma hem.. vilket inte var så lätt för mig att hänga på. Till slut var lilla Alice så ledsen och jag hade så ont & mina bröst sprängfulla (ursäkta.. kanske lite för mycket info.. men så var det iallafall) så vi smet in i en möbelaffär & frågade om jag fick amma i ett hörn.. och det fick vi. Det var nog räddningen..


Och den här dagen blir jag aldrig av med, hur mycket jag än försökt förtränga den.



Puss

Lina

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar