Den här vyn satt vi ofta och njöt av efter en härlig middag.
Jag älskar havet. Havet är magiskt, så vackert & stilla och på samma gång kan det vara så stort & skrämmande. Mäktigt, det är vad det är.
/L.
Jag är så sugen på dom små puffarna nere i högra hörnet av bilden.
Från danska Rice så klart!
/Lina
Sen är jag väldigt förtjust i ljusstakar, jag tycks aldrig få för många.. Svenskt Tenn har många vackra ljusstakar, den berömda vänskapsknuten, dom höga eleganta "kulan" och så dessa vackra "flow"... vill ha!!!!
Dom har även uppdaterad och moderniserat sin hemsida så nu kan man tom handla på hemsidan i deras webshop. Så ett litet "klick" och godsakerna är på väg hem till dig i ett vackert paket. Mmmmmycket svårt att motstå.
Men bäst är såklart att trängas med alla tjusiga damer från Öfre i deras butik på Strandvägen. Fast nästa gång lämnar jag dubbelvagnen hemma.
Puss
Ps. Alla bilder är lånade från Svensk Tenns hemsida.
Men jag höll typ på dö den sista kilometern jag hade ju aldrig sprungit så långt innan, och verkligen inte så mycket uppför... Så tro mig när jag säger det att det var på ren & skär vilja jag tog mig i mål. Hela långa helvettes backen mot mål kämpade jag samtidigt som jag gång på gång sa: jag ska klara det, jag ska klara det, jag ska klara det. Och det gjorde jag. Skönt! Det kändes viktigt, nu kunde jag bocka av "6 km".
Men vad är det som händer med oss när vi blir mammor?
Får vi medlemskap i någon slags hemlig klubb?
En klubb som bara mammor får vara med i?
En klubb för oss som vet hur det är att vara gravid & hur det är att föda barn..
Dom som inte är med i den hemliga klubben dom fattar ingenting, dom tycker nog allt som oftast att vi är lite jobbiga, i vägen, tramsiga, omständiga, nojjiga och för att inte tala om vad dom tycker om våra "ungar"..
Men vi i hemliga klubben, vi har överseende med deras kommentarer & blickar. För vi vet, att dom inte vet. Vi har också varit "utanför" klubben & då fattade inte vi heller någonting. Och inte 17 var vi intresserade över att vara med heller, visste vi ens att den existerade? Existerar den?
Oavsett klubbens existens eller inte så vill jag avsluta detta inlägg med att säga att jag beundrar alla mammor, ni gör ett fantastiskt jobb! Vi gör ett fantastiskt jobb! Jag tror det finns ett litet kitt som håller oss samman, vi har alla gjort samma resa. Vi har säkert upplevt den otroligt olika men alla har gjort den och oavsett på vilket sett så har vi gjort det med bravur. På bästa tänkbara sätt utifrån den situation vi var i!
Det är en prestation att bli mamma, faktiskt.
- å då blir man kanske lite extra blödig men det får man va. Så de så.
Puss på er ♥
Nu är vi hemma igen efter en lång och härlig semester på Gotland. Den blev preciiiiiis så som jag önskat. Vi har gjort massor men ändå ingenting, inga direkta måsten, massa vänner, familj & god mat. Massa sol men även regn. Massa loppisar men inga keramiker. Vackra kvällar vid havet och några få löprundor. Stenungsbagerier är besökta men inte så många "utgångar" - dock en, rejäl.. åh herregud. Ja ni kan ju tänka er hur det går när man festar till ordentligt en gång vart 3e år... Sist var på min möhippa på öjn och precis som den kvällen avslutades denna afton på munken, i dimman.. Mycket nöje!..tills jag vaknade dagen efter.. huga! Och trots att jag hade barnvakt så vaknade jag kl.7 (efter 3 timmars sömn) och längtade ihjäl mig efter mina små gullungar.
Som vanligt blir mina inlägg fulla av sidospår. Nu är vi som sagt var hemma igen - och vänder. Imorgon åker jag & barnen till Orsa för att hälsa på min morfar. Och sen är det inte många dagar kvar på min mammaledighet.. usch jag får ångest bara jag tänker på det. Så jag försöker att inte tänka på det ;)
Nej nu ska jag packa lite, fast just ordet "lite" i samma mening som att packa för 2 barn och en mamma i 4 dagar brukar inte vara någon större sanning i. Men packa ska jag iallafall. Som vanligt tror jag att jag skall hinna massor, tänkte packa med mina löparskor och allt tyg Henry fick i doppresent. Med lite flyt kanske jag iallafall hinner springa en liten runda och klippa ut några lappar till Henrys lapptäcke. Med lite flyt..
Ja men innan jag säger hej & godnatt & allt det där så måste jag ju berätta att Alice är stora tjejen och pratar mer & mer för varje dag. Det är såååå kul även om vi bara förstår hälften. Och Henry han övar på att gå för fullt, på öjn gick han som mest 15 steg men sen så har han varit lite avvaktande nu i några dagar och så ikväll så bara reste han sig upp och gick 30 steg!! Utan att någon lockade till det, bara så där så stövlade han iväg från köket till vardagsrummet. Heja Henry!!
Nej men nu är det dax, puss på er!