Henry

Henry kryper! Nu är det full fart här. Jag trodde det skulle vara lite trevande i början men såfort han kom igång på riktigt så var det med besked! Här ska krypas! Och han kryper alldeles alldeles perfekt. Mycket stiligt. Och nej jag är inte alls en stolt mamma, inte alls.

Förresten, Ni kanske undrar hur det gick med min "buff-arm"?
Det gick väl inte riktigt som jag tänkt mig men det blev ändå bra. Henry var som alltid lite skruttig och det kändes för grymt att hålla oss till planen så till slut fick han komma upp ur sängen, jag ammade honom och han fick sova hos mig. Men sen så, det har hänt något under helgen. Nu nattar vi honom i sin säng, lägger honom på sidan & "buffar rumpan" tills han somnar. Vaknar han igen så gör vi bara om samma procedur. Och det funkar jättebra! I natt vaknade han 3ggr och jag bara nattade om honom i hans säng, han somnar om på någon minut och ingen nattamning behövs. Bara en gång på morgonen har jag ammat honom vid kl.06 när han vaknade. Det känns fantastiskt!

Man ska väl inte ropa hej... men nästan, jag tror jag snart är över ån!

TJOHOOOOO!