söndag 23 maj 2010

Är det över nu?

Jag har slutat amma.

Jag trodde att jag skulle vara glad men i samma stund som jag sa det högt, "jag har slutat amma", så kom det som en sorg över mig.. lite vemod. Jag kände mig alldeles ledsen.. Är det slut nu? Kommer jag aldrig mer ha ett litet knyte i min famn, vid mitt bröst, ge mat, närhet, värme, tröst, liv..

Jag har funderat lite över för vems skull jag slutade amma, var det rent egoistiska skäl? Borde jag fortsatt?

Med Alice var det så lätt för hon fasade ut amningen själv mer eller mindre. Men Henry, lilla gosgrisen han har ju verkligen älskat bröstet och ville inte alls sluta. Fast på sista tiden har maten tagit över helt på dagarna och han har bara ammat nattetid. Men nätterna har varit kaotiska med en ledsen liten kille som bara vill sova hos sin mamma och han kunde bara somna vid bröstet.

Men utan att ropa hej alldeles för tidigt så sover han mycket lugnare nu och framförallt längre perioder. När han vaknar kan vem som helst lätt natta om honom i hans egen säng. Halleluja! Här pratar vi ändå om snart 9 månader utan någon som helst sammanhängande sömn på nätterna, det måste ha varit jobbigt även för honom. I natt vaknade han vid kl.05 första gången, det har aldrig ALDRIG hänt tidigare! Det sätter jag upp på plussidan.

Ja, jo, nej men jag har slutat amma nu. punkt.

2 kommentarer:

  1. Åh vad det måste kännas konstigt med så dubbla känslor! Men jag tror att det är bättre för Henry att sluta amma för den lille kraken behöver all sömn han kan få och det här med nattamning verkar ju ha stört den..

    Så hur jobbigt det än känns för att du vet att han älskade att snutta så tror jag att det är bäst för er båda att du slutar nu.

    OCH man ska ALDRIG säga aldrig, du är ju bara 31! ;) I er takt hinner du ju få typ 8 till tutt-sorkar innan 40. =)

    Puss, love you!! <3

    SvaraRadera
  2. Apropå sork: Igår satt Isak och lekte med en leksakstelefon där man ska ringa alla Nalle Puhs vänner. Och så sa Nalle Puh "Jag skulle vilja prata med Sorken, kan du vara snäll och ringa upp honom?"

    -"Hahahahahaha, SOLKEN! Precis som en KOLK!" Skriker Isak då.. Så himla kul! Äh, man kanske måste vara där.. ;)

    Sen följde en lång förklaring från min sida om att man på Gotland kallade små pojkar för sorkar osv, men han visade inget större intresse... ;)

    Puss igen!

    SvaraRadera