onsdag 14 april 2010

Jag tar då inte hem någon medalj.

Det här med barnmat...

Det är ett laddat ämne i småbarns-kretsar. Amma eller ersättning. Välling eller inte. Barnmatsburkar eller hemlagade puréer... Ja det är frågan det. Jag lägger inga som helst värdringar i ovanstående, tror jag. Eller gör jag det?

Jag har ammat båda barnen och är väldigt glad för det. Inte för att jag tycker att jag är så himla bra för det. Och inte för att jag tycker att ersättning suger men jag är glad att jag kunnat amma, det är praktiskt, en mysig stund och för mig har amning alltid varit första valet. Jag har inte velat ge dem ersättning UTIFALL jag kunde ge dem bröstmjölk. Men som komplement - javisst. Då är det toppen!

Men nu skulle jag vilja sluta amma, på dagarna går det alldeles utmärkt. Henry smaskar glatt i sig gröt & barnmat. Eller glatt var väl att ta i, han har verkligen redan nu en bestämd åsikt om vad som är gott & vad som inte är så gott. Katrinplommon tex, det är JÄTTEGOTT medans potatispuré inte är lika gott. Det är så kul att se hur han kniper ihop munnen när han inte vill ha mer potatispuré och sekunden senare gapa som en fågelunge när det bjuds på "efterätt".. dom är slipade fast dom är så små, de små liven.

Men sen på nätterna så är det bröstet som gäller. Han VÄGRAR flaskan, och det är lite frustrerande Jag blir så låst. Och jag vet att det är rent egoistiskt att vilja sluta amma honom nu men hur länge skall vi hålla på så här på nätterna? Alice hon sov hela nätterna när hon var såhär gammal. Ev vaknade hon till en gång, och somnade om så fort hon fick sin napp. Henry däremot ska vi inte tala om, om han bara vaknar 3 gånger på en natt så är det en GRYM natt. Det känns som jag vunnit högsta vinsten på lotto när jag vaknar då. Nej jag vet inte riktigt hur jag ska göra i frågan. Ta fighten eller låta det bero lite... han är ju så liiiten. Mitt lilla hjärta.

Sen är det det här med barnmat. Det är nästan fult att ge burkmat till barn.... "vaddå, gör du inte egna puréer?"

När Alice skulle börja med barnmat var jag så laddad, här skulle göras egen mat. Jag såg verkligen framemot det, det kändes inte det minsta jobbigt. Men vad jag än gjorde så spottade hon ut det eller bet ihop munnen så jag inte ens fick in skeden. Det slog aldrig fel, hur mycket jag än kämpade. Vilken cirkus. Så till slut gav jag upp. Hon fick väl äta sina 4 olika barnmatsburkar som hon gillade då..

Men nu har jag en NY chans. Gör om gör rätt - på något sätt. Men det är ju samma visa här. Det jag gör själv är tydligen JÄTTEÄCKLIGT medans burkmaten är god. Vad gör jag för fel? Hur man man tex misslyckas med mosad potatis?! Det borde ju vara helt men HIPP & Sempers dom verkar kunna det där.

Är det verkligen så himla hemskt att ge burkmat? Nej jag tycker inte det!

Minsta motståndets lag - det är min melodi!

2 kommentarer:

  1. Klart du kan ge burkar - det gör jag och gjorde jag även med min Alice. Jag förklarar för mig själv, nästan varje gång jag värmer en burk att "dom här är grymma, perfekt sammansatta för mitt lilla gryn och jag kunde inte gjort det bättre själv".
    Funkar skitbra ;-).
    Det är så kort tid ändå, snart smaskar han makaroner, kokta morötter och potatis ur egen skål ändå så.
    Kram Cecilia

    SvaraRadera
  2. Skönt att höra!
    Men det är ju just det som du skriver, "att du säger till dig själv att det är bra".. då har ju alla präktmorsor på öppna förskolan vunnit - typ... eller? :-)
    Men du, såg du solsidan när dom hade barnmatssekvensen? Sjuktkul! Kram

    SvaraRadera