Vi bor i hus- JAG BOR I HUS

Jag kan knappt tro att det är sant, som jag har längtat & nu är vi verkligen här! Underbara känsla!

Själva helgen har inte direkt varit underbar, nej fyyyyy. När jag vaknade i fredagsmorse så ville jag bara dra täcket över huvudet igen & somna om. Mina tidigare flyttar har aldrig varit så här oorganiserade, då har allt varit prydligt packat i flyttkartonger, 10 starka kompisar inkallade att bära och allt har varit avklarat på en halvdag- sen kunde man äta flyttpizza, knäcka en vinare & softa lite.

Så har inte vår helg varit...nä.

Alice var lite skruttig i fredags men hon fick åka till dagis iallafall, stackars liten. USCH vilket dåligt samvete jag hade då. Dålig dålig dåååålig mamma!! Men det hade aldrig gått att genomföra någon flytt med henne som "hjälpreda", det var nog med Henry. Och vi hade ingen som kunde passa barnen heller. Patrik lyckades övertala en kompis att hjälpa honom lasta på flyttbussen i Sumpan & medans dom gjorde det packade jag fortfarande kartonger. Tajkon, javisst. Sen hjälpte pappa honom att lasta av i huset. När jag hämtade Alice på dagis var det fortfarande byggarbetsplats i huset så vi kunde inte åka dit & lägenheten var tömd.. Hm...
Vi fick våldsgästa våra kära vänner i närheten. Kl. 18.30 ringde Patrik, då hade alla byggarbetare åkt och han hade börjat täcka av golven.. Så då fick vi komma hem. Hem till vårt nya hem!! Som han slitit min kärlek. Han är bäst, alla kategorier ;-)

I lördags fick Alice åka med sin mormor & morfar hem och vi fortsatte då flytten & så även idag. Känns som världens bästa beslut att köpa flyttstädning till lägenheten! Det räcker liksom med det som skall fixas till här i huset ;-)

Annars då, jo Alice är genomförkyld & får vara hemma i morgon, Henry vaknade med världens ögoinflammation i morse, stackars stackars liten. Att min lilla prins aldrig kan få vara frisk. Plutten.

Så imorgon ska familjen Tajkon med sina sjuka barn till mäklaren & skriva över lägenheten på köparna. Behöver jag säga att mäklaren har världens minsta kontor... jag blir svettig bara jag tänker på vilket kaos det kan bli i det lilla lilla rummet..

Men vem vet, det kan ju bli alldeles alldeles underbart också :-)

Kram Lina