Min tappra lilla prins

Igår kväll hände något hemskt!! Henry säckade ihop totalt. Först låg han & jollrade i soffan och var hur glad som helst men han var väldigt röd blåssig på kinderna, men han var inte varm. Det var lite konstigt tyckte jag & klurade lite på varför han var så röd.. sen blev han jätteledsen precis som om han skulle ha ont någonstans, hans farmor gav då honom till mig och då bara säckade han ihop i min famn. Jag vet inte om han svimmade av eller inte men han var alldeles livlös, kallsvettig, tappade all färg i ansiktet och läpparna blev otroligt ljusa & blå/lila. Jag fick ingen kontakt med honom och han ville bara sova. Det var så otäckt!!!!! Man kan ju inte låta bli att tänka att "nu dör han"... vad gör man? Det var bara att ringa ambulans. Efter 20 minuter kommer den!! Är inte det otroligt lång tid? Jag hade så ont i hjärtat & magen..hu! När ambulansen kom så hade Henry piggat på sig lite och börjat återfå normal färg i ansikte & på läpparna. Så ambulanspersonalen bara tittade på honom på håll och sa att det var inget fel på honom. Han var ju så pigg. Dom kunde inte ta med sig en sån pigg liten krabat in. Vi skulle inte oroa oss tyckte dom men om vi var oroliga så kunde vi åka in själva. Beslutet var inte så svårt, jag & min lilla prins åkte in till Astrid Lindgren. Det var iskallt i bilen och på radion ljöd "Knocking on heavens door" med Guns N Roses.. i vanliga fall e grym låt men nu var den bara fel fel fel och tankarna bara snurrade runt runt och tårarna brände på insidan av ögonlocken. Usch vilken bilresa! Och det känns så grymt att släpa runt på en liten bebis när det är 15 minus ute. Efter 2 timmars väntan fick vi träffa doktorn och efter en lååååååååååång diskussion så beslöt han sig för att lägga in oss, och tillslut vid kl.03 fick vi ett rum. Kan väl inte skryta med allt för mycket sömn i natt. På morgonen hade dom honom under observation och tittade till honom 1ggr/15 minut, men han var som vanligt och reagerade inte på sin medicin eller något annat heller. Det skulle eventuellt kunna varit en allergisk reaktion på penicilinet han fått men så var alltså inte fallet. Och ingen vet vad som orsakat avsvimningen... men dom har iallafall gjort ett EKG på honom och nu skall en hjärtspecialist titta på det och så ska vi komma tillbaka nästa vecka igen. Men dom tror inte att det skall vara något fel på hjärtat, barnläkaren tyckte iallafall att EKG't såg fint ut. Men jag blir ju såklart orolig, jag har nästan lust att KRÄVA en förklaring av dom! Är dom läkare eller inte? Den sista tiden tycker jag har varit kantad av läkarbesök där ingen vet vad som är fel... Ska man behöva ta det? Jag vet inte. Men vad 17 ska man göra. Läkarna vi träffat det sista dygnet var iallafall väldigt engagerade och tog oss på allvar så det kändes iallafall bra - bortsett från att diagnosen uteblev.

Nu hoppas jag verkligen att jag slipper åka till Astrid Lindgren igen inom den närmsta tiden!

Kram L.

Min älskade lilla gullunge!!!